Robin Valtiala: Mexicos uppsyn, Söderströms 2006
Mexicos uppsyn presenteras av baksidestexten snarast som en reseskildring. Och visst, boken är en reseberättelse – men Mexiko är bara ett tämligen löst ramverk för en samling personliga och mycket associationsrika anteckningar. Robin Valtialas val av resmål har en synnerligen personlig orsak: ”De mexikanska kulturerna sysslar mer än några andra, på ett ironiskt sätt, med döden och sin inställning till den. Vad jag nu var inriktad på var inte renässansglädje i t.ex. Florens, jag var som den mexikanska konsten full av livsglädje med en kroppslig och själslig zon jag samtidigt visste var förlamad.” Boken handlar minst lika mycket om Valtiala själv som om Mexiko.
Dagboksanteckningar
År 2004 tillbringar författaren fyra månader i Mexico. Största delen av tiden bor han i Finland-Mexicoföreningens hus i San Felipe del Agua utanför Oaxaca. Där har han svarta änkor i väggsprickorna och ställer om kvällarna skorna upp och ner på grund av skorpioner och andra kryp. Han är medveten om problematiken i att läsa ”det främmande” med ”det välbekanta”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar